- Kom och ta en promenad med mig. Han räckte mig sin hand.
Jag tvekade lite först. Jag kom ju främst hit för att vara med Liam men han var ju bara med dom andra och Zayn var faktist väldigt trevlig. Jag tog hans hand och han drog upp mig. Liam låssades inte bry sig och fortsatte att prata med dom andra.

- Är det något som har hänt? sa Zayn när vi kommit bort från dom andra. Han kollade på mig med sina bruna ögon så jag nästan smälte..

---

- Det är inget.. sa jag och kollade ner i marken så att han inte skulle kunna läsa av mitt ansikte.
- Jag ser att det är nått, sa han och tog sin hand under min haka och lyfte upp mitt ansikte så att jag var tvungen att kolla på honom. Jag såg att han faktist var orolig för mig.
- Varför bjöd Liam hit mig om han ändå inte tänker umgås med mig?
Jag försökte hålla tårarna inne men det var svårt. Hur kunde någon jag nyss mött betyda så mycket? Få mig att kunna gråta?
- Han är nog bara nervös, ge honom en chans.. han släppte inte sina ögon från mina.
Jag kände mig trygg när jag kollade in i hans ögon, dom såg så snälla ut.

- Jag finns alltid här om du behöver nått okej? Men vi måste nog gå tillbaka innan dom börjar undra vad vi håller på med.
- Tack Zayn, sa jag och gav honom en snabb puss på kinden.

Vi gick tillbaka och jag såg att alla var där utom Liam. Jag kollade undrande omkring mig.
Jag såg hur Sandra och Niall satt bredvid varandra under en filt framför elden.
- Han gick ditåt, sa Harry och pekade.
- Kanske en av hans kompisar ska gå istället sa Adele fortfarande med samma bitchiga blick mot mig.
- Det räcker nu, låt henne gå.
Första gången jag hade hört Louis vara allvarlig. Han kollade irreterat på Adele som suckade och tittade ner i marken.

Jag gick längst stranden en bit där Harry hade pekat. Efter att tag såg jag Liam sitta där i sanden helt ensam, han såg inte så glad ut.
- Vad är det som händer? var det ändå jag fick ur mig.
Jag studerade hans ansikte. Hans bruna ögon kollade upp på mig.
- Ska inte du vara med Zayn? sa han och kollade bort igen.
Jag satt mig ner bredvid honom och kollade på honom.
- Lägg av vad menar du med det? Du har ignorerat mig hela dagen och han brydde sig om mig och frågade om det var något.
- Och pussen då?
Han kollade fortfarande bort, ut mot havet.

- Det vet en puss på kinden, det betydde ingenting!
Jag kom på mig själv med att skrika till honom, varför gjorde jag såhär?
- Förlåt.. sa han och mötte nu min blick.
Jag såg i hans ögon att han verkligen menade det.
- Det är lungt, bara du inte gör om det okej? sa jag och gav honom en kram

Han tog mitt ansikte mellan hans stora händer och kollade rakt in i mina ögon.