Jag satt med min bästavän Sandra och hennes mamma Anna i bilen på väg till Arlanda.
Vi skulle flyga till London för att hälsa på Sandras pappa och förmodligen gå på konsert.
Just nu var killarna i One direction i Stockholm, och vi kunde ju förståss inte gå till hotellet de bodde på eftersom vi skulle åka och tidigare i veckan hade vi inte haft tid och pengar eftersom London resan kostade så mycket. Men vi hade tjatat en del ändå.

Det var spöregn ute och det såg ut som det skulle börja åska när som helst.
Jag som redan är flygrädd, toppen! tänkte jag för mig själv.
Anna parkerade bilen och sprang ut i regnet för en parkeringsbiljett.

Hon kom tillbaka helt dygnsur.
- Är ni redo tjejer?
Sandra började räkna.
- 1, 2, 3 SPRING!!

Vi sprang allt vi orkade med våra tunga väskor. Vi kom in i ett stort rum som var nästan tomt. Klockan var ju ändå 4 på morgonen.
Det satt nån enstaka här och där. Mamma fixade våra väskor och allt annat som behövde fixas. Vi blev tillsagda att gå till ett speciellt rum och vänta på vårat flyg.

Det var inte allt för fullt i salen. Ungefär 10 personer var där.
Vi tog platserna längst bort till höger vid fönstren och tittade när alla plan lyfte.

Jag kände hur Sandra tog ett hårt tag i min arm.
- Men varför gör du sådär för?! min röst lät lite mer irreterad än den hade behövt.
Hon svarade inte så jag följde hennes blick tvärs över rummet och såg att fyra stycken killar hade kommit in i rummet.
Det var dom, killarna vi drömt om att få träffa. Dom såg ännu mer perfekta ut nu i verkligheten. (som om de skulle va möjligt)

Harrys bruna lockar och ett perfekt snett leénde fick mig nästan att ramla ner på knä. Louis som brukar va clownen i gruppen såg väldigt trött ut. Han hade luvan uppe och man såg inte så mycket av hans ansikte. Bredvid honom kom Zayn. Gud så perfekt! Han bruna  ögon bara glänste. Jag såg att Niall höll på skratta rätt mycket åt något jag inte visste. Lite efter alla andra kom Liam och Paul.

- Vi går fram och pratar med dom, förelog jag. Vi kan ta kort med min iphone.
Vi började gå med nervösa steg mot dem. När vi kom närmare log Liam världens smile.
- Hey girls! sa han.

Vill ni ha fortsättning? KOMMENTERA DÅ. Och vad jag kan förbättra, detta är min första novell så no hate please.