Kapitel 9 - Pajama
Jag hörde rösten komma närmare så jag kollade till vänster upp på scen och där kom han. Jag fick rosor och han började krama mig. Det var så konstigt, jag hade drömt om detta i flera år. Detta borde vara den lyckligaste stunden i mitt liv men allt jag kunde tänka på var att jag ville att det var Liam som sjöng för mig. Liam som gav mig rosor. Liam som kramade om mig.
Tjejerna i publiken började skrika högre när han kramade om mig. Sången var slut och jag skulle gå av scenen. Justin följde också med bak då han skulle byta kläder.
- Nice meeting you, sa han innan han försvann in till hans dressing room.
Tanten som tagit mig ur publiken och lett bakom scenen följde mig tillbaka till min plats.
När Sandra såg mig skrek hon bara rätt ut. Hon hade tydligen fått allting på film.
Konserten fortsatte med att Sean Kingston kom ut och sjöng Eniee meenie.
När det var slutet på konserten och Justin gick bakom scenen skyndade vi oss ut. Alla andra stog kvar och skrek 'one more time, one more time'. Om vi inte smitit ut lite innan hade vi blivit fast där när alla andra trängde sig ut. Vi fixade en taxi som skulle köra oss hem. Jag tog upp mobilen. ''Hur gåre? :) x'' skickade jag till Liam. Intervjun måste ju vart slut för längesen.
''Det är bra men det skulle kunna bli superbra och du och Sandra kommer till vårt hotellrum och sover över här.. xx'' Jag visste inte vad jag skulle svara så jag höll upp mobilen för Sandra.
- Är du galen? Klart vi måste dit det kommer bli superkul!
Hela hennes ansikte lös upp av lycka.
- Ja men vad ska vi säga till din mamma då?
- Hon behöver inget veta, vi går till vårt hotellrum byter om till pyjamas och säger godnatt. Sen smyger vi ut. Hon vet ju att vi ändå inte vaknar förens klockan tolv vissa dagar så vi hinner smyga tillbaka imorgonbitti.
- Bra idé, men allvarligt, ska vi åka dit i PYJAMAS?
- Liam kommer inte älska dig mindre för det, svarade hon och retades.
Vi gjorde som vi sagt. Jag satte på mig mina rosa pyjamasbyxor och en vit t-shirt. Sandra hade blåranidiga byxor med en svart topp till. Blicken vi fick av taxi chaffören när vi hoppade in i taxin kommer jag aldrig glömma. Han måste trott vi vart på rymmen, som vi tekniskt sätt var.
Han stannade utanför ett stort vitt hotell.
- Där är dom ju! hörde vi en bekant röst ropa.
Jag kollade upp och såg att det var Harry som stog i fönstret några våningar upp.
Orkar inte skriva mer en så idag. Imorgon kommer en till bloggare! ;)
Tjejerna i publiken började skrika högre när han kramade om mig. Sången var slut och jag skulle gå av scenen. Justin följde också med bak då han skulle byta kläder.
- Nice meeting you, sa han innan han försvann in till hans dressing room.
Tanten som tagit mig ur publiken och lett bakom scenen följde mig tillbaka till min plats.
När Sandra såg mig skrek hon bara rätt ut. Hon hade tydligen fått allting på film.
Konserten fortsatte med att Sean Kingston kom ut och sjöng Eniee meenie.
När det var slutet på konserten och Justin gick bakom scenen skyndade vi oss ut. Alla andra stog kvar och skrek 'one more time, one more time'. Om vi inte smitit ut lite innan hade vi blivit fast där när alla andra trängde sig ut. Vi fixade en taxi som skulle köra oss hem. Jag tog upp mobilen. ''Hur gåre? :) x'' skickade jag till Liam. Intervjun måste ju vart slut för längesen.
''Det är bra men det skulle kunna bli superbra och du och Sandra kommer till vårt hotellrum och sover över här.. xx'' Jag visste inte vad jag skulle svara så jag höll upp mobilen för Sandra.
- Är du galen? Klart vi måste dit det kommer bli superkul!
Hela hennes ansikte lös upp av lycka.
- Ja men vad ska vi säga till din mamma då?
- Hon behöver inget veta, vi går till vårt hotellrum byter om till pyjamas och säger godnatt. Sen smyger vi ut. Hon vet ju att vi ändå inte vaknar förens klockan tolv vissa dagar så vi hinner smyga tillbaka imorgonbitti.
- Bra idé, men allvarligt, ska vi åka dit i PYJAMAS?
- Liam kommer inte älska dig mindre för det, svarade hon och retades.
Vi gjorde som vi sagt. Jag satte på mig mina rosa pyjamasbyxor och en vit t-shirt. Sandra hade blåranidiga byxor med en svart topp till. Blicken vi fick av taxi chaffören när vi hoppade in i taxin kommer jag aldrig glömma. Han måste trott vi vart på rymmen, som vi tekniskt sätt var.
Han stannade utanför ett stort vitt hotell.
- Där är dom ju! hörde vi en bekant röst ropa.
Jag kollade upp och såg att det var Harry som stog i fönstret några våningar upp.
Orkar inte skriva mer en så idag. Imorgon kommer en till bloggare! ;)
Kommentarer
Trackback
