Jag vaknade av han Sandra skakade mig.
- VI SKA PÅ JUSTIN BIEBER IDAG!!! skrek hon av glädje.
- Haha ja det ska vi... Vad är klockan?
- 13.50, så konserten börjar om exakt fyra timmar och tio minuter.
- Jävla skit.. varför har du inte väckt mig tidigare?

---

Jag hoppade upp ur sängen och började rota igenom min väska. Fan, att jag inte tagit med mig min Bieber-tröja. Jag tog på mig ett par ljusblå jeans och ett vitt linne. Mitt bruna hår satt jag upp i en hästsvans och satt på lite mascara.
- Ska jag ha den här eller den här?
Sandra kom ut med två stycken bieber-tröjor. En lila med Justin på när han gjorde puppyface och en vit som det stod 'I ♥ Justin Bieber' på.
- Jag kan ta den lila för jag glömde min tröja hemma! sa jag och sken upp som en sol.

Vi gick och mötte upp Anna för att gå och äta. Det blev kycklingspett och klyftpotatis. Klockan hade blivit halv 5 och det var en och en halv timme kvar tills konserten började. Vi tog en taxi dit och Anna åkte till stan för att möta upp Sandras pappa. Vi satte oss en bit bort från alla galna fans eftersom vi ändå hade bestämda platser och dom inte hade börjar släppa in folk än. Efter ett tag öppnade dom dörrara och alla tjejer bara rusade in. Jag förstog inte riktigt varför eftersom det är platsbiljetter. När alla tjejer var borta reste vi oss upp och gick in. Det var så stort där inne. Det var galna tjejer åt vilken håll man än tittade åt. Nu skulle vi bara hitta våra platser. Vi skulle sitta ganska långt bak, rad 17 längst ut på kanten. Efter vi letat en stund hittade vi äntligen våra platser och gick och satt oss. Jag var så nervös, jag skulle se Justin Bieber! Sandra satt såklart och hoppade som hon alltid gjorde när hon var jätteglad.

Tiden gick väldigt fort när vi satt där och plötsligt släcktes alla lampor.
Det kom ut en gubbe på scen och ljuset riktades mot honom.
'When I say Justin you say Bieber!'
'Justin!'
'Bieber!'
'Justin'!
'Bieber!'

Vi gjorde som alla andra och skrek som ett par glaningar. Love me sattes på och Justin dansade ut på scenen.
Han var makalöst vacker. Jag kunde inte se hans ansikte eftersom vi satt så längst bak men som tur var fans det stora skärmar uppsatta.

Det hade bara gått en liten bit in i konserten och jag kände att min hals inte orkade mer. Plötsligt kom en Kvinna och knackade mig på axeln.
- 'Do you wanna be the one less lonely girl?' sa hon och log mot mig.
Jag for upp och följde genast efter henne in bakom scenen.
- 'When the doors opened, just go straight ahead' fortsatte hon när vi kom fram.

Jag var tvungen att nypa mig själv för att jag skulle veta att jag inte drömde.
Först One Direction och nu detta? Det var ju bara för bra för att vara sant. Det som miljontals tjejer drömde skulle jag få uppleva om några sekunder. Dörrarna öppnades och jag började gå. Jag var förvånad att mina ben inte vek sig. Jag kom ut på scen och WOW vad mycket folk det var! Hela publiken började skrika ännu mera.

En av dansarna kom och ledde mig till stolen som stog mitt på scenen. Jag bara stirrade rakt ut. Jag brukade bara nervös för att stå framför klassen och redovisa, då är det ca 24 personer och nu... jag vågade inte ens tänka på det.

Jag hörde rösten komma närmare så jag kollade till vänster upp på scen och där kom han. Jag fick rosor och han började krama mig. Det var så konstigt, jag hade drömt om detta i flera år. Detta borde vara den lyckligaste stunden i mitt liv men allt jag kunde tänka på var att jag ville att det var Liam som sjöng för mig. Liam som gav mig rosor. Liam som kramade om mig.